Steg

Stegets placering på resonansbottnen

Stiftavstånden har bestämts utifrån vinkelräta avstånd mot en en linje som motsvarar den tänkta strängriktningen. Strängarna är inte helt parallella, och eftersom c1 har utnyttjats både vid steglinjekonstruktionen och stiftningen är det rimligt att tro att bortre c1-stiftets position använts vid bestämningen av stegvinkel och klingande stränglängd.

Om konstruktionsvinkeln som använts vid stegstiftsbestämningen vrids till denna riktning är stegets vinkel på resonansbottnen bestämd. Sidledspositionen bestäms utifrån den valda mensurens stränglängd för tonen c1.

Strängriktningen i instrumentet behöver först definieras. Det har troligen gjorts med hjälp av en rätvinklig triangel där måtten på kateterna bestämmer vinkeln. En sträckt tråd tillfälligt fäst i bortre c1-anhängningsstiftet som hålls i denna vinkel visar c1-strängens riktning. Stegets position utefter tråden måste sedan väljas så att den klingande stränglängden för c1-strängen motsvarar det önskade mensurmåttet. En vinkelhake lagd mot baksargen mitt i c1-kancellen ger positionen för c1-tangentblecket i korsningen mellan tråd och vinkelhake. Detta är den ändpunkt som mensurmåttet kan tas från.

Stegets basända vrids sedan med c1-stiftet som vridpunkt så att basstiftets avstånd till tråden mätt vinkelrätt mot konstruktionslinjen blir detsamma som använts vid bestämningen av stegstiftpositionerna.

Stegets position är nu den önskade, och positionsstift på stegets undersida kan tryckas ner i det mjuka resonansbottenträet. Vid limningen får stiften leta sig fram till hålen och göra att steget kommer i rätt position utan att glida under presstrycket.

Mensurmåtten för bortre c-strängarna har inte alltid varit desamma. De tidiga klavikorden har en c1-längd av 25 tum och en c2-längd av 13 tum, medan de i senare instrument är något kortare.

Strängriktningslinjen varierar mellan modellerna. En rätvinklig triangel med kateter i förhållandet 2:16 ger vinkeln för standardmodellen före 1800. Efter 1800 minskades vinkelavståndet FF-c1 från 7 1/4" till 7", vilket betydde att vinkellinjen, som skulle motsvara strängriktningen, ändrades något. Antingen kunde den nya riktningen accepteras eller så kunde steget vridas något motsols, så att strängriktningen förblev oförändrad. För X5823 från 1801 valdes det första alternativet, för de senare klavikorden det andra. Den nya strängriktningen för X5823 kunde bestämmas genom att förhållandet mellan kateterna ändrades från 2:16 till 2:15. För den större modellen gäller förhållandet 2:17.

För den mindre modellen har strängvinkeln bestämts på annat sätt, vilket framgår av att kateterna här inte står i ett enkelt talförhållande till varandra. En linjal lagd från det lägsta anhängningsstiftet och mot det högra klavsideinnerhörnet motsvarar den lägsta bassträngriktningen. Steget placeras så att c1-stiftet vid den avsedda klingande stränglängden är på ett vinkelrätt avstånd av 8" från linjalens basstränglinje och vridet så att basstiftet ligger på linjen. Ett urtag i klavsidehörnet ger utrymme för strängvibrationen.

Standardmodellen före 1801

X5823, daterat 1801

Standardmodellen efter 1801

Mindre modellen

Stora modellen före 1800

Stora modellen efter 1801

Courtesy of

Logotype for Swedish Museum of Performing Arts

Sponsored by

Logotype for Mejsla