Invändningar

Mallar

En noggrann jämförelse mellan klavikord i samma modell har ofta stiftpositioner som vid första anblicken förefaller vara närmast identiska. En närmare granskning visar ändå många avvikelser. Konstigt vore det annars. Det finns många tänkbara felkällor, både vid byggandet och vid dokumentationens registreringar av positionerna. Små avvikelser kan ske vid tillverkningen av en mall, vid utmärkningen från mallen, vid borrningen av stifthålen, vid fotograferingen, vid inprickningen, vid uppmätningen. Om alla avvikelserna skulle gå åt samma håll blir summan avsevärd, men avvikelserna skulle lika väl kunna ta ut varandra.

Att avvikelser finns och kan vara ganska stora är alltså inget tillräckligt argument för att avvisa användningen av mallar. Däremot kan avvikelserna följa mönster som inte borde finnas om markeringarna hade gjorts med mall. Avvikelser från mall borde vara slumpmässiga och fördelade någorlunda lika bland alla stift. Så är inte fallet. Oftast är avvikelserna små för stift som enligt teorin använts som utgångspunkter, medan delningen mellan dessa stift visar på större variationer. Anhängningsstift och stämnaglar är placerade i parallella rader, där radavstånd som borde vara lika om de gjorts efter mall istället varierar något från instrument till instrument.

En form av mall kan dock ha använts. Stegformen har bestämts med två cirklar, en ellips och en rät linje. En cirkel görs med passare, en ellips med hjälp av en trådslinga runt två stift i en träplatta. Att bestämma positioner för passarspets och ellipsstift utanför stegplattan när stegformen ska ritsas är lite besvärligt. Det är därför ganska troligt att tunna träskivor i cirkel. och ellips-form har använts vid konstruktionen av steglinjen. Ett argument för detta är att bascirkeln vid övergången till den raka steglinjen inte tangerar linjen. Troligen har stiftet i övergången först monterats. Om cirkelplattan är ett par mm tjock och trycks mot ett framåtlutande stift kommer det att bli ett litet avstånd mellan cirkeln och den raka stiftlinjen. Avståndet varierar, men ligger oftast mellan 0,5 och 1,5 mm.

En fördel med dåtidens tillvägagångssätt är den stora flexibiliteten. Att tillverka en mall för långt över hundra stift är tidsödande. Ogärna görs ändringar som kräver nya mallar. Metoden att i stället utgå från några mätningar och bestämma resten med delningar innebär inget merarbete alls vid ändringar. Med vana går det dessutom troligen i stort sett lika snabbt som om utmärkningen gjorts med mall.

Instrumentmakare förr måste ständigt vara beredda att ändra sina modeller. Det är påfallande hur klavikorden under seklens lopp hela tiden förändrats. Ofta var skälet ett behov av utökat tonomfång, vilket ibland krävde att konstruktionen gjordes om från grunden. Lindholms modeller kunde bibehållas nästan oförändrade under många decennier, vilket knappast förekommit tidigare. Tillverkningsmetodens flexibilitet behövde han för klavikorden bara utnyttja i ganska begränsad omfattning. Men det är ändå i traditionen han är förankrad, snarare än i en begynnande industriproduktion.