Analyser
Analyserna baseras i första hand på följande klavikord.
| instrument | årtal | omfång | ägare |
| N53988 | 1785 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| M28 | 1787 | F1-a3 | Scenkonstmuseet |
| B1791 | 1791 | F1-c4 | Hugo Berch |
| L1791 | 1791 | F1-a3 | HansErik Svensson |
| X5622 | 1793 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| X5742 | 1793 | C1-c4 | Scenkonstmuseet |
| L1794 | 1794 | F1-c4 | Anna Paradiso & Dan Laurin |
| S1795 | 1795 | C1-c4 | HansErik Svensson |
| G1799 | 1799 | F1-c4 | Michael Dierks |
| X5823 | 1801 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| M3440 | 1803 | C1-c4 | Scenkonstmuseet |
| X5779 | 1805 | C1-c4 | Scenkonstmuseet |
| N191234 | 1807 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| M756 | 1808 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| SMF52 | 1808 | F1-c4 | Stiftelsen Musikkulturens Främjande IKL052 |
| X4003 | 1811 | F1-c4 | Scenkonstmuseet |
| X5536 | 1813 | C1-c4 | Scenkonstmuseet |
Layoutbeskrivning
En välvald mensur har alltid ansetts viktig. Om en sträng är för lång kan den inte stämmas upp till den avsedda tonhöjden utan att brista. Om den är för kort blir tonkvaliteten lidande. Den klingande stränglängden i ett klavikord bestäms av positionen för anhängningsstift (som bestämmer strängens fästpunkt), tangentbleck (som bestämmer den ena ändpunkten av den klingande strängen) och stegstift (som bestämmer den andra ändpunkten). Bestämningen av dessa har därför behövt göras på ett sätt som gett kontroll över de klingande stränglängderna.
Anhängningsstiften är nerslagna i den vänstra anhängningsstocken, ett kraftigt träblock limmat mot vänstersargen, och utefter baksargen. Positionerna måste ta hänsyn till att avstånden mellan strängarna på lämpligt sätt ska avta mot diskanten.
Tangentblecken, som slår an strängarna vid spel, är nerslagna mitt i tangenterna. Tangenternas positioner bestäms av bakstyrningen, som på Lindholms klavikord består av tunna trälister mellan tangenterna, så kallad kancellstyrning. Bestämningen av trälisternas positioner är alltså en del av mensurbestämningen.
Strängarna vilar på steget, som är limmat på resonansbotten. Strängarnas vibrationer förs via steget till resonansbotten, som med sin stora yta effektivt kan överföra svängningarna till luften och vidare till våra öron. Strängarnas position på steget bestäms av stegstiften.
När modellen en gång planerades kunde rimliga positioner för c1-c2-c3-tonernas anhängningsstift, tangentbleck och stegstift prövas för att ge de avsedda klingande stränglängderna. Instrumentets storlek bestämmer lägsta strängen. Utifrån dessa utgångspunkter kunde resten bestämmas.
Stämnaglarnas positioner påverkar inte mensuren, eftersom de är bortom de klingande stränglängderna. För bra ton krävs en god anliggning mellan strängar och stegstift, vilket kräver vinkling av strängen vid stiftet. Vid givet stegstift bestäms vinkelns storlek av stämnagelpositionen. Även utmärkningen av stämnaglarna är alltså en del av layoutbestämningen.
De konstruktionsdiagram som finns i detaljanalyserna kan för de indiividuella instrumenten adderas över ritningen i Clavichord-applikationen. De aktiveras i Layer Settings under View i menyraden.
