Stämnaglar
Home >> Resources >> Lindholm >> Analyser >> Stämnaglar >> Exempel
Förslag till utmärkning
Här beskrivs ett rimligt sätt att i standardmodellen före 1800 markera positionerna för samtliga stämnaglar. Ska strängarna gå fria från varandra och från angränsande stämnagelar krävs hög precision. Eftersom metoden anpassar sig efter omständigheterna, ger den på ett enkelt sätt möjlighet till full kontroll.
Av de fyra stämnagelsraderna bestäms den vänstra först. En del byggare har ristat linjer för stämnagelsraderna. Lindholm har istället använt sig av linjal utefter linjerna.
Den vänstra linjen i baspartiet löper parallellt med sidosargen på 2 tums avstånd från sargens insida. Lägsta basnageln markeras så att strängen från stegstiftet löper parallellt med framsargen.
7 tum från basnageln och 2 tum från högersargen markeras vänsterlinjens vikpunkt. Ytterligare 7 tum utefter linjen och 9 tum vinkelrätt mot linjen ger en punkt som ligger på den vänstra diskantlinjen, och därmed definierar den.
Positionerna för hitre nageln i f2- och f3-koren markeras på diskantlinjen på samma avstånd från baksargen som motsvarande strängars stegstift, dvs de strängarna kommer att vara parallella med baksargen. Om även f1-strängen hade valts att vara parallell med baksargen hade det blivit alltför stor skillnad i nagelavstånden utefter vänsterlinjen före och efter f1.
F1, f2 och f3 är nu bestämda. Övriga nagelpositioner utefter vänsterlinjen bestäms med samma delningsteknik som använts vid bestämningen av anhängnings- och stegstift.
Avståndet F1 - f bestäms med mått som lik- eller olikdelas. Sista tonen, f, väljs så att den ligger en bit in på diskantlinjen.
Avstånden f-f2-f3 anpassas till närliggande tummått, där positioner utefter vänsterlinjen lätt kan bestämmas med lik- eller olikdelning.
Avståndet mellan naglarnas ytterlinjer är 1 3/8" i både bas- och diskantpartiet. Möjligen har markeringen och borrningen gjorts först i samband med besträngningen. I vilket fall som helst har strängens riktning där den löper mellan naglarna i vänsterraden fått bestämma positionerna på de andra nagelraderna. Nageln i den tredje raden från vänster ska ha sin sträng mittemellan vänsternaglarna, naglarna i andra och fjärde raden ska ha strängarna mittemellan mittsträngen och närmaste vänsternagel.
Modelländringen ca 1800 medförde vissa förändringar. Stegstiftändringen krävde att f-tonens naglar flyttades mot diskanten. Nagelavståndet F1-f förlängdes då något, och avståndet f-f2 kortades. Avståndet mellan nagelraderna utökades också något. Genom att stegets basända vridits något bort från baksargen kunde f-nageln fortfarande placeras nära diskanlinjens början, och därmed tillvägagångssättet ovan bibehållas.