Stegtillverkning
Verkstadsarbetsgång för den tidiga standardmodellen.
Steglinje
Steget sågas ut från en bokträplatta. En konstruktionslinje från lägsta
basstiftet används för att konstruera stegets stiftlinje. Ett stift där
diskantkurvans ellips startar bestämmer konstruktionslinjens riktning.
Stiften placeras så långt från plattans kant som behövs för stegbredd
och basändesavslutning. Övriga punkter markeras enligt måtten.
Vinkelrätt mot konstruktionslinjen mäts dels gränsen mellan baskurvan och
den raka delen (som samtidigt utgör positionen för den hitre F-strängen),
dels centrum för diskantcirkeln.
De båda ändpunkterna för baskurvan kan redan nu förses med stift. Bascirkeln
har troligen gjorts med en cirkulär platta som lagts mot de två stiften.
En ellips kan enkelt konstrueras med hjälp av en träplatta med två stift
och en trådslinga runt stiften. Om en ritsnål sträcker slingan och förs runt
ritas en ellips. Ellipsformen bestäms av avståndet mellan stiften och trådslingans
längd.
Cirkeln kan ritsas med en passare, men troligen har diskantkurvan gjorts
med en mall för hela kurvan som lagts utefter konstruktionslinjen med markeringar
för kurvans start och slut.
Stegstift
Stegstiftpositionerna i diskanten behöver bestämmas så att stränglängderna
överensstämmer med den valda mensuren. Det betyder täta strängavstånd i diskanten.
I basen måste avstånden vara större för att ge plats för de tjockare bassträngarna
och de tillagda 4´-strängarna. Troligen har c-tonerna varit utgångspunkt
för beräkning av de klingande stränglängderna, och det har då varit naturligt
att utgå från dem vid stiftbestämningen.
En vinkelhake förd utefter en linjal lagd mot basstiftet i strängriktningen kan användas för att ange avstånden mellan c-tonerna. Linjalen lagd med ett vinkelavstånd av 7 ¼” till bortre c1-strängen bestämmer strängriktningen för c1-strängen i standardmodellen. De båda övre oktaverna har samma oktavavstånd. De båda lägre är också lika i den här modellen, fast större.
Baskurvan
Bestämningen av positionerna inom oktaverna har gjorts med måttdelningar
utefter stegstiftlinjen. Ändpunkterna i baskurvan bestämdes redan vid
konstruktionen av stegstiftlinjen. C-strängen bestämdes av vinkelmåttet.
Ett strängavstånd nära basstiftet ger mycket mindre stiftavstånd än samma strängavstånd nära gränsen mellan baskurva och raklinje, beroende på den ändrade kurvsiktningen. Samma stiftavstånd i basen för de första 12 stiften ger en lagom gradvis minskning av strängavstånden, medan stiftavstånden därefter måste ökas mer vartefter.

Underdelning av 3-grupperna kan ske med ögonmått.
Raklinjen
Utgångspunkter för stiftbestämningen på den raka delen av steget är F-stiftet
i gränsen mellan baskurva och raklinje och de vinkelbestämda c1- och c-stiften.
Avståndet mellan F-stiftet och c1-stiftet är 23 3/8”, mellan c och c1mittemellan
14 ¾” och 14 7/8”.
Om hela sträckan mellan F och c1 hade likdelats hade det blivit tvära övergångar
i båda ändarna. I stället har avstånden gjorts större i mitten, mellan c
och f#, för att avta i båda riktningarna.
Också på nästa delningsnivå görs grupperna något olika för att göra storleksändringarna
mer gradvisa. Runt d# är avstånden som störst . Därifrån minskar 6-grupperna
åt båda håll.
För jämnare avståndsminskning har även 3-grupperna närmast c1 förkortats.
De övriga har likdelats.
Underdelning av 3-grupperna kan ske med ögonmått.
Diskantkurvan
Ellipsens startpunkt, som också är stiftpositionen för bortre strängen i
d#-koret, bestämdes redan vid steglinjekonstruktionen. Därifrån mäts a3-stiftet
6 ½” på diskantcirkeln. Standardmodellens tonomfång var F1-a3, och när omfånget
utvidgades till F1-c4 följde tillägget inte längre cirkeln, utan fortsatte
rakt eller kurvat åt motsatt håll, troligen gjort på fri hand, eftersom versionerna
varierar.
En första delning har gjorts med några mätningar från de båda ytterstiften.
Underdelningar har gjorts för att få så jämna strängavstånd som möjligt,
vilket betyder olika stiftavstånd beroende på kurvans lutningsvariationer.
De återstående stiftpositionerna har kunnat markeras med ögonmått.