Steg
Stegstiftpositioner
Stränglängderna för strängarna från c1 och uppåt följer den sluttande diskantdelen av mensurkurvan där den kortare strängen i ett oktavintervall är drygt hälften så lång som den längre. Skulle strängarna nedanför c1 fortsätta att följa denna mensurkurva skulle det snart ge orimligt långa strängar. De avtar därför i längd ner till den längsta sträng som instrumentets storlek tillåter.
Stegstiftpositionerna behöver bestämmas så att strängavstånden avtar från bas till diskant, och så att avstånden mellan c-stiften i diskanten och ner till lilla f ger de klingande stränglängder som den valda mensuren kräver. För att kunna styra strängavstånden så att villkoren uppfylls måste stegets vinkel gentemot strängarna bestämmas redan innan steget är utsågat. En linjal lagd mot det lägsta stegstiftet i basen har då vinklats så att det vinkelräta avståndet till det redan givna bortre stiftet i c1-koret är ett tum-mått som gör att linjalriktningen motsvarar strängriktningen. Måtten varierar mellan de olika modellerna. Detta mått används också senare när steget ska få sin position på resonansbotten. Om en vinkelhake förs utefter linjalen kan strängpositioner markeras på steglinjen för C-c-c1-c2-c3 enligt mått. Detta ger möjlighet till full kontroll över strängavstånden.
För att bestämma positionerna för övriga stegstift har en delningsteknik använts, inte bara för stegstiften utan generellt. Ett exempel kan illustrera metoden. Då varje ton i en oktav har två strängar betyder det att oktaven ska delas i 24 avstånd. Helheten kan först delas i två delar med 12 avstånd i varje del. Om delarna är olika stora betyder det en ökning eller minskning av avstånden. Ytterligare delning, först i 6-grupper och sen i 3-grupper, kan också göras lika eller olika. De två stiften i en 3-grupp kan sedan enkelt markeras efter ögonmått. Metoden ger goda möjligheter att kontrollera alla avstånd, vare sig de ska vara lika eller förändras kontinuerligt. Att på det här sättet utgå från ett helhetsmått och sen halvera i flera nivåer garanterar hög nogrannhet.
I diskanten, där steglinjen är nära vinkelrät mot strängriktningen, blir precisionen i vinkelbestämningen hög. På den raka delen av steget mellan F och c1, där vinkeln mellan stegriktning och strängriktning är mycket mindre, är det däremot svårt med precisionen. En liten avvikelse på vinkelhaken ger en mycket större avvikelse på steglinjen. Vinkelmåtten har därför översatts till tum-mått utefter steglinjen. Eftersom diskantmensuren är densamma i alla klavikordmodellerna är också vinkelmåtten där desamma. Den ändrade stegriktningen i den mindre modellen och det utökade omfånget i de större modellerna har medfört några ändringar i det övriga registret. Dessutom förändrades standardmodellen och stora modellen runt 1800, vilket medförde förändringar av en del stegstiftpositioner. Detta kan studeras närmare i de olika modellerna nedan.Standardmodellens stegkonstruktion
