Steg
Stegstiftpositioner
Standardmodellen
Lägsta basstiftet och gränsen mellan bascirkeln och den raka steglinjen, som motsvarar stiftet för stora F, har redan bestämts vid stiftlinjeritningen. Stiftet för c1 är 23 3/8" från den raka steglinjestarten.
En linjal-linje genom lägsta stiftet vinklad med ett vinkelrätt avstånd till c1-stiftet definierar den valda strängriktningen. Måtten på en vinkelhake förd utmed linjalen kommer därför att motsvara avstånden mellan strängarna. Bestämningen av alla stiftpositioner kan då göras redan innan steget sågats ut från stegplattan, och behöver alltså inte göras i instrumentet.
En modelländring ca 1800 ändrade stiftdelningen mellan C och c1.
Strängavstånd före 1800
Vinkelavstånden C-c och c-c1 är 2 5/8" och det totala vinkelavståndet F1-c1 7 1/4".
Strängavstånd efter 1800
Vinkelavstånden C-c och c-c1 är kortade till 2 1/2" och det totala vinkelavståndet F1-c1 blir då 7".
Raka delen före 1801
Stiftpositionerna för F och c1 är redan bestämda. Om avstånden däremellan hade likdelats skulle det ha blivit en plötslig ändring av strängavstånden i ändarna. Därför har avstånden gjorts större runt f# för att avta i båda riktningarna och ansluta till avstånden i bas- och diskantkurvorna.
Stiftavståndet 2 5/8" från c1 till c motsvarar drygt 14 3/4" utmed raklinjen. En halvering bestämmer f#-stiftet. Om delningen hade gjorts närmare c skulle stränglängderna runt f# ha blivit för långa jämfört med den valda mensuren. Om delningen hade gjorts närmare c1 hade avståndsförkortningen blivit väl abrupt. 6-grupperna avtar åt båda hållen från f#. 3-grupperna neråt likdelas, medan de behöver avta uppåt.
Avvikelser förekommer. I L1794 delas avståndet F#-f# 7" / 7 5/8"+ istället för 7"+ / 7 5/8". I praktiken är skillnaden betydelselös, men den visar att delningstekniken användes i verkstan och inte bara för att tillverka en mall.
L1799 avviker på samma sätt som L1794, men har dessutom likdelat avståndet F#-c,
Raka delen efter 1801
Ett skäl till modelländringen var att förstärka vänstra anhängningsstocken utefter vänster sidosarg för att göra den motståndskraftigare mot den avsevärda strängspänningen i basen. Ett annat skäl var att strängarna i lilla oktaven tidigare hade varit något långa jämfört med diskantmensuren. För att förkorta de klingande stränglängderna i lilla oktaven har därför avståndet utefter steglinjen mellan h och f minskats från 7 1/2" till 6 3/4". Avstånden f-H och H-F har utökats, så att totalavståndet c1-F är oförändrat.
SMF52 har delat avståndet F#-c 3 5/8" / 3 7/8"+ istället för 3 5/8"+ / 3 7/8".
Baskurvan
Strängavstånden behöver vara större i basen, där strängarna är spunna och det ska finnas utrymme för 4´-strängar. Eftersom baskurvan böjer av mot raklinjen betyder samma stiftavstånd utefter linjen en reducering av strängavstånden. I den första halvan ger lika stiftavstånd en rimlig minskning av strängavstånden. I den andra halvan ökar stiftavståndsdelarna tätare, för att ge strängavstånd med små variationer.
Diskantkurvan
Avstånden för diskanten, som är lika för alla modellerna, har en gång valts för att positionerna för c-tonerna ska ge de önskade klingande stränglängderna. Även här har troligen vinkelmåtten ersatts av tum-mått utefter steglinjen. Diskantändan a3-c4 varierar något, både i stiftlinjeriktning och stiftavstånd, och har uppenbarligen gjorts på fri hand.
