Steg
Stegstiftpositioner
Större modellerna
Det större omfånget ner till CC betyder att hela vinkelavståndet från c1 ner till basstiftet har utökats. Detta har gjorts på olika sätt, vilket har påverkat stiftutmärkningen i de olika modellerna. I standardmodellen ändrades stiftningen av den raka delen efter 1800 för att förkorta de klingande stränglängderna i lilla oktaven, som tidigare varit något långa, vilket syns som en knöl uppåt på mensurkurvan. Motsvarande förändring gjordes också på de senare sexoktaversmodellerna.
Diskanten är likadan som i de andra modellerna.
Tidigare modellen
Endast S1795 har originalsteg i ursprungligt läge. Helhetsanalysen baseras därför enbart på detta instrument. Vinkelavstånden C-c och c-c1 är samma som i standardmodellen (2 5/8"). Vinkelavståndet C1-C är 3 3/4", vilket betyder att det totala avståndet CC-c1 är 9".
Raka delen
Den raka delen är likadan som i standardmodellen före 1800 mellan F# och c1. Därefter har den förlängts ner till D, där bascirkeln tar vid. 26 3/8" från denna punkt har c1 markerats.
Baskurvan
Det större tonomfånget innebär att standardmodellens 136 stift (FF-c4) utökats till 146 (CC-c4), vilket betyder 145 stiftavstånd, som inte är jämnt delbart med tre. En delning ner till 3-grupper innebär då att en av grupperna bara har två avstånd. Valet har fallit på den första gruppen på raklinjen efter baskurvan.
Samma metod och mått som i standardmodellen används för att bestämma c-stiften. FF-stränglinjen dras ut ända till den större baskurvan. Eftersom stränglinjen är vinklad i förhållande till konstruktionslinjen betyder det att FF-stiftet avlägsnat sig från linjen.
Om stiftavståndet från konstruktionslinjens startpunkt till bortre G#-stiftet väljs till 2 1/4" är FF det femte stiftet. Ytterliagre fem avstånd av samma storlek sätts av utmed den räta baslinjen ner till CC, som lätt kan bestämmas med en passare med fem stiftavstånds radie.
Diskantkurvan
Avstånden för diskanten, som är lika för alla modellerna, har en gång valts för att positionerna för c-tonerna ska ge de önskade klingande stränglängderna. Även här har troligen vinkelmåtten ersatts av tum-mått utefter steglinjen. Diskantändan a3-c4 varierar något, både i stiftlinjeriktning och stiftavstånd, och har uppenbarligen gjorts på fri hand.
Mellanmodellen
De klingande stränglängderna i oktaven under c1 är i den tidigare modellen längre än om de bestämts enligt den mensur som använts för diskanten. Det enda instrumentet i denna modell (L1797) har därför kortat strängarna genom att skjuta alla stiftpositioner på den raka stegdelen en halv tum mot diskanten. Det har medfört att baskurvan har behövt förlängas för att nå fram till raklinjen och att diskantstiften har förskjutits utefter diskantkurvan.
Raka delen
För att ytterliagre förkorta de mest akuta strängarna har delningen av raklinjen förskjutits mot diskanten, vilket framgår av figurens jämförelse med den tidigare modellen.
Baskurvan
Gränsen mellan baskurvan och raklinjen var 4 3/4" utmed konstruktionslinjen i den tidigare modellen, och har nu förlängts till 5 1/8", vilket betyder utökade stiftavstånd utmed baskurvan för att nå raklinjen.
Diskantkurvan
Förskjutningen mot diskanten har inneburit att starten för diskantkurvan nu sammanfaller med det främre d#1-stiftet och inte med det bortre som tidigare. Stiftavstånden i första halvan av diskantkurvan har kortats för att övre halvan ska vara oförändrad.
Senare modellen
Liksom i standardmodellen efter 1800 har vinkelavstånden under c1 minskats. C-c och c-c1 är nu båda 2 1/2". Vinkelavståndet CC-C är 3 3/4", alltså detsamma som i sexoktaversmodellen före 1800. Det totala vinkelavståndet CC-c1 blir då 8 3/4"
Raka delen
De minskade vinkelavstånden betyder att avstånden utefter raklinjen blir kortare. Avståndet F# - c1 är nu 20 1/2" mot tidigare 21 7/8". Eftersom den raka delen av steget har förlängts till stora C är rakdelen nu 27 1/4".
Baskurvan
Eftersom raklinjen förlängts är baskurvan kortare. Vinsten blev att alla stiften nu ligger på bascirkeln.
Diskantkurvan
Diskantkurvan är likadan som i standardmodellen.
