Metoddiskussion

Om en rekonstruktion av den layout som ligger till grund för en instrumentkonstruktion ska kunna göras krävs vissa givna förutsättningar:

• Det måste finnas en genomtänkt och logisk plan som noga följts vid tillverkningen.
• Det måste finnas flera, helst många, tillgängliga instrument som tillverkats enligt planen.
• Det måste finnas en dokumentationsmetod som på ett tillräckligt noggrant sätt gör det möjligt att analysera och jämföra instrument.

Klavikord byggda i Pehr Lindholms verkstad är en lämplig grupp för den här sortens analys. Verkstaden hade en stor tillverkning under lång tid och det finns många bevarade instrument. De är tillverkade på ett konsekvent och medvetet sätt. Att modeller ändrats under årens lopp är snarast en fördel. En bakomliggande principiell idé kan bekräftas om ändringen av t.ex. storlek kan genomföras med andra mått men enligt samma idé. För säkra slutsatser behövs många instrument. Ett mönster funnet på ett enstaka instrument måste bekräftas av andra för att inte riskera att vara en tillfällighet.

För att kunna analysera och rekonstruera en tänkt layout krävs en noggrann dokumentation av alla stiftpositioner i instrumentet. De största Lindholm-klavikorden har över 160 strängar, vilket betyder lika många anhängningsstift, stegstift och stämnaglar, som alla behöver positionsbestämmas i både x-led och y-led i ett koordinatsystem. Det betyder ungefär tusen mätvärden för ett enda instrument. Alla tangentbleck måste bestämmas i relation till stiftpositionerna för att mensuren, som kan ses som målet med layouten, ska kunna beräknas. Dessutom behövs alla de mätningar som krävs för att kunna placera in stift och andra delar i instrumentlådan och presentera en enkel översiktsritning.
Att genomföra detta är knappast praktiskt möjligt utan hjälp av dator. Därför har en datorapplikation gjorts, som tillåter inmatning av mätvärden och skärmpresentation av ritning, kurvor och tabeller. En så ingående analys som har kunnat göras här hade inte varit möjlig utan att bekvämt kunna jämföra olika instrument med varandra och testa teoretiska modeller på de uppmätta instrumenten.
Stiftpositioner kan i applikationen bestämmas med musklick på foton av stiftpartier. De resulterande pixelvärdena kan med hjälp av två uppmätta stiftpositioner som finns med på fotot räknas om till mm-mått. För att inte linsförvrängningar ska ge oacceptabla mätfel kan bara de centrala delarna av fotot användas. Ett helt stiftparti måste därför delas upp i mindre delar som sen kan sammanfogas matematiskt.

Fotografering, uppmätningar och beräkningar innebär risker för avvikelser som äventyrar de slutsatser som är målet för registreringen. För att öka säkerheten har därför alla stiftregistreringar kontrollerats med utskrift på papper, som kunnat jämföras med instrumentet. Även uppritning av instrumentstomme och andra delar ställer till problem. Ett klavikord, som under lång tid stått under strängspänning, har nästan alltid deformerats. Den diagonala strängriktningen har gjort att diagonalen från vänstra bakhörnet till högra framhörnet ofta blivit kortare än diagonalen från vänstra framhörnet till högra bakhörnet. Det gör det problematiskt med inplacering av stift, eftersom det inte är givet vad som ska anses som referenspunkter i instrumentet för ytterstiften i stiftpartiet. För att kunna registrera även denna typa av avvikelser har vissa trianguleringar gjorts för att kunna bestämma skevheter.
Andra svårigheter är buktande sarger. Nästan alltid buktar vänstra sidosargen inåt på grund av strängspänningen. Baksargen buktar som regel bakåt på mitten. Det skulle vara möjligt att med flera mätvärden få en noggrannare bild av sådana oregelbundenheter. Men vad är syftet med avbildningen? Det är faktiskt inte i första hand att visa instrumentets nuvarande skick, utan snarare hur det kan ha varit som nytt, innan deformeringen började. Det som teorin söker är ju dessutom en version som är ännu tidigare än det nyss färdigställda instrumentet, nämligen den som fanns i huvudet på byggaren.

Kanske kan man säga att noggrannheten ändå är tillräcklig om det går att formulera teorier som känns övertygande, och som också kan testas direkt i instrumenten.