Modeller

Lindholms klavikordmodeller

Tidig standardmodell

F1-a3
Detta är omfånget för de tidiga klavikorden, som redan från början varit stora, med en längd av ungefär två meter eller något mindre. Det senaste kända instrumentet i denna stora modell med detta omfång är från 1787, det tidigaste kända med det utökade omfånget F1-c4 är från 1785 (eller möjligen 1783).

Standardmodell

F1-c4
Denna modell är den vanligaste bland de bevarade klavikorden och kallas här standardmodellen. Längden är drygt två meter. Den förändrades 1800 eller 1801. Ett bevarat klavikord signerat Lindholm 1800 är av den tidigare modellen, medan ett klavikord signerat Lindholm & Söderström 1801 är av den senare.

Modelländringen innebar bl.a. att vänster anhängningstock breddades 1/4"-1/2" , vilket medförde motsvarande förlängning av stommen. Mensuren modifierades något genom att stiftningen av steget kring tonen f i lilla oktaven ändrades (se beskrivningen av standardmodellens stiftpositioner). Den separata benställningen, bestående av en sargram med löstagbara ben, ersattes av hörnklossar limmade mot bottenundersidan med hål för löstagbara ben med tapp. Sarghöjden varierar, men är alltid större på den senare modellen. Ett skäl till detta kan vara att kompensera för att benställningssargen nu saknas.

Mindre modell

F1-a3
Modellen är lik den tidiga standardmodellen, men drygt två decimeter kortare, vilket innebär kortare strängar i den undre hälften av omfånget. Det totala tonomfånget är detsamma som i den tidiga standardmodellen.

A1-e3
Ett klavikord i denna modell finns på musikmuseet i Milano.

Större modell

C1-c4
Det större tonomfånget i basen har medfört att instrumentet utvidgats åt vänster för att ge plats för de tillagda tangenterna och åt höger för att ge plats åt det förlängda steget med de tillagda bassträngarna. Det förlängda steget har också krävt utvidgning framåt.